Julen är ju härlig på alla sätt, men att varje jul fundera över vart man ska vara är inte härligt.
Det är bara jobbigt, och det gör mig stressad.
När vi var liten var vi varannan jul hos pappa och varannan hos mamma.
Men nu när man blivit äldre har vi valt lite som vi vill, det har automatsikt blivit så att vi har varit hos pappa, eftersom han är ensam. Mamma har ju Jens och Maja och är ju aldrig ensam på jul, som pappa skulle bli om vi inte var där.
Mamma tycker ju såklart att det inte är så vidare kul att vi bara kikar förbi på julafton och inte har ätit där på flera år, och det tycker jag med. Men samtidigt vill jag inte lämna pappsen ensam på julafton.

Förra året var jag kl 11 i kyrkan och lyssnade när mami, Tilla och Maja sjöng. sen åkte vi upp till pappa och kollade på kalle. Efter kalle åkte vi till mamma och var med när tomten kom och sen for vi upp till pappa och åt julbord. Sen kom timpas och umgick hos pappa litegranna, sen följde jag med Tim till hans familj och åt lite gröt och spelade spel.
Och sen..... Åkte vi två hem till oss och hade vår egna lilla julafton.
vad hände med en fridfull jul?

Vet inte om alla som har familjer på olika håll känner så här, men jag tror att jag definitivt inte är ensam.
Det är först nu när jag är 21 år som jag känner julkänslan igen, och det tror jag beror på att jag har ett eget hem.

Det jag önskar mig i julklapp i år är en riktigt "tomten är far till alla barnen" jul.
Iallafall en julmiddag tillsammans.
Snälla tomten.

Nu låter det som om jag är väldigt deprimerad, det är jag inte.
Har många härliga jular i bagaget.
Bara stressen som är det jobbiga.


Puss kram / MALIN